Kromfohrländern Vildas blogg

Det här med att bada i sjön är en konst. Det är inget som bara finns där, i alla fall inte hos mig.
Matte drog ner mig till vattnet tidigt i våras. Det var ingen höjdare..................Oftast vägrade jag att gå i.
Sen blev det lite varmare och då gick jag i med fötterna, matte kastade pinnar och då gick jag i ända till magen.



                                       Sen är det jättebra om man har t.ex. en Brutus som kan lära en.


                            Det är ganska roligt att springa upp och ner i vattnet, det skvätter..


Det som är viktigast när man ska bada är "pinnar", matte får plocka flera stycken så hon har att kasta, jag är nämligen ganska dålig på att lämna tillbaks pinnarna. Matte kastade pinnarna ganska långt efter ett tag och för att ingen annan skulle få nån pinne gick jag efter och när botten tog slut var det bara att fortsätta gå och jag kunde gå fast det inte fanns nån botten, simmade sa matte och så tjöt hon att jag var jätteduktig.Var väl ingen konst...


Sen säger dom att man inte får bada en kromis före en utställning, vet inte hur det ska gå till för jag älskar verkligen att bada. När vi går på promenad utmed sjön springer jag ner i varenda liten vik och väntar på att matte ska kasta pinnar till mig. Hade man inte pinnar skulle jag aldrig gå ner i sjön.